Ett gott skratt förlänger livet
Så sant, så sant. Shit vad vi skrattade igår, länge sedan jag hade så roligt.
Vi började kvällen med ett yogapass på Sats där jag kunde flörta in mig gratis. Jag och Louise gick med våra mattor genom ett hav av snygga killar, spännisar och anabolaberoende för att komma till salen. En jesusinspirerande yogavikarie fick leda oss under de närmsta 75 minuterna. Han var väldigt kunnig men hans mage var mestadels i vägen och han lät oss göra det tyngsta jobbet. Sedan hoppade vi in i duscharna och värmde upp våra kylda kroppar i den kokheta bastun. Vi bättrade på sminket och tackade för oss. Allt är väldigt satsigt på Sats, receptionisterna agerar som om att de är hotellreceptionister på en känd hotellkedja, heheh.
Magen skrek efter någon som helst form av näring så vi färdades ner på stan och började med att käcka in Panini. Totalt öde. Vi kanske var tidiga (19.00) men det var verkligen inga där. Efter sekunder av betänketid beslutade vi oss för att inta Tzatsiki. När man väl har satt sig ner vid ett bord så känns det jättemysigt men när man precis kommer dit och ska slå sig ner känner man sig som en jätte i något som kan liknas vid Lustiga huset, speciellt när jag var tvungen att kånka på min IGU-bag.
Maten kom relativt snabbt och den var jättegod. Jag skulle ha kunna tagit vad som helst för att bli nöjd eftersom att sällskapet var så bra. Min moussaka(s)(?) hann bli ganska kall innan den var uppäten eftersom att vi pratade så mycket. Men det gjorde inget.
Innan hemfärden stannade vi och fikade på Café Linné. Hur mycket jag än ville äta upp hela min brownie så orkade jag inte, men mangosorbet åkte ner. Vi rullade verkligen fram på väg hem till Kantorn. Efter lite mer snack, skratt och skolkataolgtittande så var dags för mig att bege mig hemåt.
Jag somnade på en gång när jag kom hem och idag vaknade jag upp med en huvudvärk. Känner mig inte direkt på topp idag men jag får dricka litvis med vatten så ska det nog bli bättre. Ikväll tar jag det nog lite lungt tror jag med lite mello, plugg och familjetid.
Ett mycket detaljerat inlägg, men ibland blir det bara så!
Vi började kvällen med ett yogapass på Sats där jag kunde flörta in mig gratis. Jag och Louise gick med våra mattor genom ett hav av snygga killar, spännisar och anabolaberoende för att komma till salen. En jesusinspirerande yogavikarie fick leda oss under de närmsta 75 minuterna. Han var väldigt kunnig men hans mage var mestadels i vägen och han lät oss göra det tyngsta jobbet. Sedan hoppade vi in i duscharna och värmde upp våra kylda kroppar i den kokheta bastun. Vi bättrade på sminket och tackade för oss. Allt är väldigt satsigt på Sats, receptionisterna agerar som om att de är hotellreceptionister på en känd hotellkedja, heheh.
Magen skrek efter någon som helst form av näring så vi färdades ner på stan och började med att käcka in Panini. Totalt öde. Vi kanske var tidiga (19.00) men det var verkligen inga där. Efter sekunder av betänketid beslutade vi oss för att inta Tzatsiki. När man väl har satt sig ner vid ett bord så känns det jättemysigt men när man precis kommer dit och ska slå sig ner känner man sig som en jätte i något som kan liknas vid Lustiga huset, speciellt när jag var tvungen att kånka på min IGU-bag.
Maten kom relativt snabbt och den var jättegod. Jag skulle ha kunna tagit vad som helst för att bli nöjd eftersom att sällskapet var så bra. Min moussaka(s)(?) hann bli ganska kall innan den var uppäten eftersom att vi pratade så mycket. Men det gjorde inget.
Innan hemfärden stannade vi och fikade på Café Linné. Hur mycket jag än ville äta upp hela min brownie så orkade jag inte, men mangosorbet åkte ner. Vi rullade verkligen fram på väg hem till Kantorn. Efter lite mer snack, skratt och skolkataolgtittande så var dags för mig att bege mig hemåt.
Jag somnade på en gång när jag kom hem och idag vaknade jag upp med en huvudvärk. Känner mig inte direkt på topp idag men jag får dricka litvis med vatten så ska det nog bli bättre. Ikväll tar jag det nog lite lungt tror jag med lite mello, plugg och familjetid.
Ett mycket detaljerat inlägg, men ibland blir det bara så!
Kommentarer
Trackback
