Anna Simonsson

I början gick det bra, du var ny och vi log lite smått åt varann, lite artigt sådär, eftersom att du var ny.
Sedan träffades vi oftare, helt oskyldigt såklart. Jag kände igen ditt ansikte och började sakta men säkert att lägga mer märke till dig. Sedan fick jag höra din röst och din omtänksamma personlighet och då var jag såld. Efter det har vi träffats flera gånger på allt mer konstigare ställen och det känns som om att någon vill att vi ska träffas, och för varje gång jag ser dig blir du bara snyggare och bättre. Nu tar jag omvägar bara för att få träffa dig.